Napoleon, skriven av Herman Lindqvist är den senaste boken jag läst. Det blir perfekt att åka till Paris när man precis avslutat en bok som handlar om den franska revolutionen. Visst det kan verka lite galet att vilja läsa en bok på drygt 600 sidor om en person som vände upp och ned på världen. Men det är så intressant att få läsa om saker som Napoleon gjorde till det bättre och som finns kvar än idag. Utan att vi vet om det eller ens bryr oss finns det många saker vi kan tacka Napoleon för.

Hur kunde egentligen den fattiga adelsman ta sig från lilla ön Korsika till att bli huvudpersonen i Europa. Han ritade om världskartan och krönte sig själv till kejsare. Författaren ger en mycket tydlig bild om hur kärleksförhållandet mellan frun Josephine de Beauharnais var med kejsaren. I boken får man även läsa om andra relationer som t.ex. en av Napoleons älskarinnor Maria Walewska som han möter på en av sina resor. Även hur relationer såg ut till syskon och hur han alltid trånade efter moderns kärlek.

Flera saker i nutid är förknippat med kejsaren bland annat empirstil på kläder och möbler. Men också triumfbågen i Paris. En av de saker som finns kvar från Napoleons regerings tid är de franska skolsystemen, alla var välkomna till en skola oavsett social bakgrund. Man ska inte behöva vara adlig för att få bli antagen till en skola och detta var en fråga som låg varmt om hjärtat för Napoleon.

Ibland blev det lite tungt att läsa i boken framför allt när det var många drabbningen efter varandra. Men det väger Herman Lindqvist upp med att som vanligt alltid förklara helhets bilden. Hur det geografiska, estetiska och känslorna var beskriver han tydligt så man får en mycket bra känsla i boken även om man inte är intresserad av alla slag.